Apornas ursprung
Det var en gång en ung, arg, skitig, provokativ och lite sådär semipolitisk teatergrupp från Uppsala som hette Bananteatern. (www.bananteatern.tk) De drömde om att förändra världen, och att lämna ett odödligt, kulturhistoriskt arv efter sig. Plus att ha råd med hur mycket pizza som helst.
I gruppen fanns en pojke och en flicka. De bodde ihop, pussades så folk kunde se, och ryktet sa att de även vistades nakna i samma rum ibland. De var således ett Par.
Som det så ofta blir med Par, så ville flickan efter några månaders samboende och gemensam nakenhet, att Paret ska skaffa djur tillsammans.
Hon släpade således med sig den andra delen av Paret till en djuraffär, för att inhandla två råttor. Affären hade tyvärr inte råttor, så flickan var ledsen när Paret senare på kvällen hängde tillsammans med resten av teatergruppen. ”Men ni kunde väl ha köpt nånting annat?” försökte någon muntra upp.
”Vaddå?” sa flickan surt.
”Till exempel… tolv döda apor!” föreslog pojken.
Det var då flickan gjorde misstaget. Hon frågade:
”VAD SKA VI MED TOLV DÖDA APOR TILL?”
Sen var den kvällen förstörd, för och av den hjälpsamma teatergruppen, som gärna ville bidra med idéer.
Teatergruppen splittrades med tiden, och drömmen om att lämna ett odödligt kulturarv efter sig verkade ha gått förlorad.
Ända till den förlovade tid, då bloggandet slog igenom…

1 Comments:
Kan inte säga annat än att mitt liv mer eller mindre cirkulerat kring apor, helst döda. köpte mitt första dussin i måndags - och gissa om det finns användningsområden! Sitter just nu på en värmande död apa i höstmorgonkylan, med en ångande het kopp kaffe omsorgsfullt placerat i gapet på - du gissade rätt - ännu en död apa!! BRILJANT!! OCH JAG HAR TIO TILL!!!
Skicka en kommentar
<< Home